så långt
då allt känns så vackert så är det trubbigt på samma gång. som en glasbit som blivit slipad på havets bottnen till en vacker grön sten men som på ena sidan fortfarande är förklädd med sitt förflutna.
när man lever i en fantasivärld bortom en verklighet som kommer smygandes när sagan i sagolandet är som vackrast och bäst kommer någon och drar tillbaka en till vad som är riktigt. riktigt och en smula plågsamt.
för det är plågsamt att tänka , att analysera och granska saker på djupet. så länge man håller sig till ytan på vattnet håller såg även tårna varma men kommer man nära bottnen blir det kallt och läskigt mörk där nere.
hur kan någons närvaro värma så mycket innifrån att det kan bli för mycket , eller för lite. inte ett mellan läge..
hur man ler för sig själv och det pirrar trån topp till tå men pirret kan också vara stick som när foten somnar en obehagligt härig skrattgråtande känsla.
att finna sig själv i alla känslor när allt runtomkring ibland bara rasar på mindre än sekunder.
och när man börjar räkna tid kan minuter kännas som timmar då man räknar varje sekund.
och mitt i alla sköra känslor kommer nätterna med sommar himmlar och ibland sällskap. nätter , nätter som är menade för vila men man spenderar de åt att grunna på allt som lagts åt sidan under dagen. det kryper fram som skuggorna själv när solen vänder ryggen till.
när andra vänder ryggen till och beslutar sig för egna beslut , egna dumma beslut.
allt , allt går för fort och jag hinner inte med alla känslor som borde alla tankar som inte borde eller bör granskats som hinns med fast de inte borde.
allt som springer en omkull i lycka , lyckan över allt vackert och alla vackra. och dess baksida..
och i lyckan kan jag snubbla på mina egna fötter och glömma ta emot med händerna och tro att jag bara kommer fortsätta falla utan stopp..falla vackert.
nu i denna stund borde jag inte grunna utan drömma vackra drömmar i sammanfattning av min dag som drömmar består av.
men istället väntar jag in småtimmarna för att imorgon ha ångest över att ha sovit för lite.
kan prata i oändlighet om onödigheter och ting. konstiga sammansättningar av tankar och funderingar som inte leder någon vart
men det ska jag inte.
Kommentarer
Trackback
