fictionworld

 

 

att vände ryggen mot med gråten i halsen och brännande tårar under ögonlocken känns som att någon sliter ens hjärta i två delar. 

att samtidigt vara den personen som orsakade den hemska smärtan för sig själv och någon annan det är ännu värre. 

värre än att behöva höra att någon inte älskar en mer, att behöva säga till någon så underebar person som får en att känna sig så levande. att behöva berätta för den personen att man inte längre älskar den. det är riktigt hjärtekrossande. 

att inte kyssas busigt i köket , höra varandras hjärtslag , kolla in i hans vackra ögon , skratta tills man får kramp , le oavbrutet under hela den tid du spenderar med honom, längta efter någon så det gör ont . 

och att vara den person som sätter ett slut på allt det där underbara , gör så himla ont. att behöva säga sådana hårda och sårande ord till en så underbar person gör så himla ont. 

att inte veta om man någonsin blir förlåten eller om man någonsin får se personen le sitt vackra leende åt dig igen. 

inte kunna peka på en person och säga han ,just han är min. och även ifall jag va den som sa att jag inte vill ha det så som det var , så som va så himla underbat perfekt. känner jag ändå sorg och saknad. 

 

så nu spenderar jag min tid precis så som man ska när man krossat någon annans hjärta och sitt eget. 

sitter med en stor kopp te i handen , äter choklad i mängder , låter tårarna falla ner för kinderna i takt till sorglig fin musik. 

 

och det finns bara ett ord som jag vill skrika ut .. förlåt