perfektion

jag fann den person som jag ser som perfektionernas perfektion. 
 
 
Han som kom och möblerade om mina tankar.
Som rubbar hela min balans.
Som på något mystiskt vis får mig att tappa andan.
Får mig att vilja veta mer, känna mer och vara mer.
Han, med de djupaste ögon ,vackraste leendet 
och det kluckande skrattet som får mig att le.
Han och bara han är något av det finaste jag vet.
Att få vara hans, och veta att det innebär att han,
han är min.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0